asplundjohanna!

Kategori: Allmänt

Jag är en prestationsprinsessa

Ja, jag är en jävla prestationsprinsessa. Jag har krav på mig själv, för höga krav, det spelar ingen roll vad jag ska göra, det måste bli så jävla bra annars duger jag inte

På jobbet måste jag vara bäst, i skolan måste jag vara bäst, folk ska tycka jag är duktig, folk ska bli stolta över mig, jag ska prestera bäst

Jag ska prestera i allt jag gör, ingenting får vara dåligt, ingenting får bli fult. 

 

Jag har otroligt mycket prestationsångest och jag tror inte jag är ensam, jag är en såkallad prestationsprinsessa. För jag vill ju att folk ska tänka "shit vilken duktig tjej, hon kan ju". 

Jag har jobbat på tre stycken ställen, jag har på alla tre arbetsplatser fått mycket beröm och bekräftelse på att de tycker att jag är duktig och att jag presterar bra. 

Jag har fått höra på mina utvecklingssamtal att jag är duktig och att de tycker att jag är ambitiös i det jag gör. 

Jag har fått höra hemma att jag är duktig på att baka, måla, vara kreativ, argumentera och prata, laga mat, simma, jag har fått höra att jag är duktig. 

Jag har fått höra på simningen att det ser så lätt ut när jag simmar, att jag kan tekniken på ett väldigt bra sätt jämfört med de andra. 

 

Men, det räcker inte där. Det finns alltid ett men, det finns alltid nåt som gör att det inte är perfekt. Jag är duktig i skolan men om jag skulle göra mer av det skulle jag bli ännu bättre. Jag är duktig på jobbet men tänk på detta. 

 

Det är där mitt problem mitt är, jag vill prestera mer, jag vill inte höra men bakom en komplimang om mina prestationer, för det är då tankarna kommer om hur oduglig jag är och att jag inte räcker till om jag inte är perfekt. 

 

När jag känner att jag inte duger, då slutar jag, då ger jag upp. Jag är en väldigt envis person, jag tycker själv att jag aldrig har fel, så när jag ger upp på nånting är det för att jag har för mycket prestationsångest för att orka fortsätta. 

Jag gillade simning, jag var duktig på det, sen började jag jämföra mig och jag började sätta högre och högre krav på mig själv och då började jag strunta i träningar för jag kände att om jag inte är tillräckligt duktig då vill jag inte mer. 

Jag får höra om att jag är duktig i skolan men om jag vill nå högre betyg måste jag göra det och det och det, då struntar jag i det, jag vet inte varför, och efteråt känner jag mig sämst. Då tänker jag på hur lärarna och mina föräldrar hade varit mer nöjda om jag kämpat mer, men det är inte det som är felet utan det är mina krav jag sätter på mig själv. 

"Det är dags att ta av prinsesskronan" - det är dags att få bort denna prestationsångesten och alla dessa krav vi har på oss själva. 

 

Ibland vill man för mycket, lyckas med för mycket, kunna för mycket - man klarar inte det, man måste förstå när man nått en gräns, man gör det inte för sig själv utan man gör det för andra. 

Vem är jag i olika situationer?

Tycker detta är så roligt att läsa om hur folk är och beter sig i olika situationer, så tänkte att ni kanske tycker det blir kul att läsa om hur jag är som person i olika situationer. 

 

Vem är jag.. 

 

..vid matbordet? - Jag är den som äter väldigt långsamt, kan sitta hur länge som helst. Sen är jag även den som alltid pratar, speciellt hemma, jag kan sitta hur länge som helst och bara snacka och glömmer väldigt ofta bort maten som är på min tallrik.  

 

..på fest? - Förut tyckte jag att det var jobbigt att dansa, var väldigt obekväm och ste(eeeeee)l, ville bara se bra ut men såg bara obekväm ut haha. Nu dansar jag, skrattar, sjunger, försöker ständigt att byta till bra musik såfort det kommer på nånting dåligt haha, tycker även det är kul att ta kort på mina fina kompisar! 

..på stranden? - Rastlös, heeerregud, men är samtidigt den som vill ligga och pressa en hel dag för att bli brunare än alla andra (det är svinviktigt ju!). Podd, musik, ljudbok, ingenting hjälper när jag ligger där för det är ju så tråkigt, men vad gör man inte för att få färg?

..i klädbutiker? - Kan gå hur länge som helst, hittar alltid saker, springer in i provrum och testar, tänker i mitt huvud hur många snygga outfits jag kommer få ihop, jag älskar att shoppa och bara strosa runt. 

 

..i bilen? - Uttråkad som få, "när är vi framme" kommer ut från min mun minst en gång i timmen (driver inte). Vill alltid lyssna på musik och det måste självklart vara min spellista för då kan jag sjunga med  i låtarna, ibland kan jag erkänna att det är ganska mysigt men att åka 8 timmar upp till Falun (Dalarna) det är faktiskt inte najs.. 

..hemma en chill dag? - Seg, tråkig, trött. En sån dag kan vara ok men sen blir jag rastlös (som alltid?). Jag brukar kolla serier, äta, retas med mina syskon, lyssna på musik (och sjunga). Ibland sminkar jag mig och fotar (mig själv haha, ego?). 

..i skolan? - Det är verkligen så olika, ibland snackar jag hela tiden och ibland är jag så trött att jag bara sitter och skriver (bloggar), ibland är jag jätteeffektiv och ibland har jag inte fått något gjort på en hel dag. Men för det mesta är jag helt ok pigg, har kul med mina kompisar och får en del (lite) gjort på lektionerna hehe. Ganska ofokuserad oxå. 

Typ sånt här gör jag när jag egentligen borde lyssna haha.. 

..på morgonen? - Jag är faktiskt en morgonmänniska, gillar att ställa klockan (relativt) tidigt så att man har en hel dag framför sig oavsett om man har saker planerade eller inte, jag brukar även vara ganska glad på morgonen men sen är det alltid något som går snett, men på morgonen är jag glad och ganska pigg. 

..på kvällen? - Trött, såååå trött, brukar alltid gå och lägga mig tidigt faktiskt, detta vet de som snapar med mig för i ena stunden (21:40) är jag vaken och sen svarar jag inte förrens dagen efter haha, det är många som har påpekat att jag går och lägger mig tidigt men orkar inte vara vaken sent (finns undantag) speciellt inte på vardagar. 

..på bussen? - Gömmer mig från alla, sitter typ i mitten av bussen och lyssnar alltid på antingen podd eller musik. Orkar oftast inte snacka med någon på bussen men när man väl gör det är det faktiskt ganska mysigt, men försöker undvika det för det är så skönt ibland att bara sitta och kolla ut och ha lite egentid och kunna tänka. 

..på restaurang? - Är jag alltid den som sitter längst med menyn, är alltid rädd att välja fel mat och sen får jag alltid beslutsångest om det finns flera saker som man vill ha, bestämmer mig när servitören frågar om vad jag ska ha och då säger jag nånting i ren panik haha. Tror jag har ganska bra bordsskick (hoppas?). Annars brukar jag vara precis som vid matbordet, pratglad och långsam på att äta, sitter gärna länge. 

..på semester? - Vill se allt, everything! Fotar även mycket, tar alltid sightseeing framför solsemester (även fast båda är najs), tycker det är så kul att se nya ställen samt att man alltid fotar bra bilder utomlands vilket är bra för ens instagramflöde ;) 

..i duschen? - Sjunger alltid men har även musik i bakgrunden, duschar gärna länge och i vaaaarmt vatten!! 

 

Respekt = a & o

Alltså, respekt hörni? Vad tycker ni om det, viktigt eller oviktigt?

För mig är det otroligt viktigt, en människa som inte respekterar mig är en människa som jag inte vill se, höra, prata eller umgås med någonsin igen. 

Det ÄR viktigt, just nu är det en person i mitt liv som inte har respekt för varken mig eller mina vänner, och trots att jag tycker det är viktigt med respekt mot varandra så är det även otroligt svårt att få ut en sån person ur sitt liv, som man har berättat allt för och umgåtts med och som man känner. 

Det är ju likadant med killar, familjemedlemmar, vänner, de ska kunna respektera dig och du göra detsamma. 

 

När jag var liten sa alltid mamma och pappa till mig att jag ska behandla folk som jag själv vill bli behandlad, detta tror inte jag är något nytt för era öron. För det är ju så det är, om jag vill att någon ska vara snäll mot mig då måste jag vara snäll mot den personen först. Om jag inte är snäll mot en person då kan jag inte förvänta mig att den personen fortfarande ska vara snäll mot mig. 

Så om jag visar respekt mot personer, då är det väl inte mer än rätt att jag ska få det tillbaka? Man måste ge respekt för att få respekt, men vad gör man om man ger respekt men inte få det tillbaka? Ska man säga tack och hej? Det är ju lättare sagt än gjort. 

Usch vilken situation jag är i hörni, men jag vill bara verkligen påpeka att man måste få ut de personer som inte har respekt för en ur ens liv, eller verkligen ha ett snack och se vart det leder till..

Tänk på detta quotet, respektera er själva tillräckligt för att ifrån det som sårar er <3 Kram

"Jag orkar liksom inte ens lämna huset"

Torsdag 05:56, jag kunde inte andas, ångest. Ångesten tog över hela kroppen, jag kände tårarna tränga sig fram, shit nej inte nu. 

Jag gick ner till pappa, och grät. Jag kunde inte gå till skolan, bara tanken på att klä på sig och fixa iordning sig, le och vara "glad" under en hel dag, jag kunde bara inte. 

Detta var klockan 06:00 på morgonen, jag gick upp till mitt rum och försökte somna om trots att jag fortfarande grät, tillslut somnade jag och vaknade igen klockan 11:00. 

Pappa skulle åka och simma, han frågade om jag ville följa med, jag tänkte säga ja men då kom ångesten tillbaka igen och jag sa "jag orkar liksom inte ens lämna huset" medan tårarna långsamt rann ner för mina kinder igen. Jag kände mig så ensam, svag, liten.

Vid ungefär denna tiden fick jag även frågan om jag ville jobba, fredag-söndag klockan 10.30-ungefär 19:00, dum som jag var så tackade jag ja. Jag klarade det ju, men alltså denna helgen har varit ungefär den jobbigaste på länge, jag har känt mig död, och inte för att det var fysiskt ansträngande utan för att det var psykiskt ansträngande. Det var svårt att le, det var svårt att skratta och det var svårt att låtsas vara glad och skämtsam. 

 

Man är inte svag för att man vågar visa sig sårbar, tvärtom nästan, man är stark och otroligt modig om man vågar visa sig sårbar för alltså det är svårt.

Det är svårt att visa upp sin sårbara sida, våga visa när man gråter, våga säga sina tankar högt, det är modigt att våga det, men det är svårt. 

Jag har alltid försökt dölja hur jag har mått, inte för att jag tror att jag kommer tynga ner andra med mina känslor, utan för att jag själv har blundat för mina känslor och tankar, jag har skjutit ifrån mig de för jag har inte tänkt att det har varit en big deal. 

Men jag insåg i helgen att, shit, jag kan inte ens le utan att känna tårarna bränna bakom ögonlocken, jag kan inte skratta utan att känna mig helt tom inombords. 

 

Vi måste prata mer om detta, det är så jäkla viktigt, och om du känner igen dig i det jag skrivit, du är inte ensam, och jag hoppas att jag inte är ensam. Ta hand om er själva, för om ni inte tar hand om er själva kommer ni inte kunna ta hand om någon annan heller. 

Jag har alltid fokuserat på andra framför mig själv, och det har lett till detta, jag kan inte längre blunda för mina problem, jag måste ta hand om mig själv och ni måste ta hand om er!

Middags mys, Skam mys

Hallå där, här har jag inte varit på ett tag då jag har jobbat fredag-söndag (23,5 timmar totalt) på en nyöppnad restaurang i lilla Borgholm. 

Igår slutade jag klockan 17:30 och när jag kom hem hade vi gäster, min moster och hennes sambo (..kille, ..man, vad säger man ens?). Det var så mysigt, efter att de åkte hem lite efter kl 20:00 så kollade jag första avsnittet av Skam säsong 4, och alltså jag känner nu att jag inte är lika hype på den serien, jag tycker den är ganska.. stel? Eller jag vet inte, men kommer fortsätta kolla på den för tycker ändå att den är lite mysig att kolla på (gud vad allt är mysigt nu haha). 

Idag är det iallafall måndag, början på ett skönt och välbehövligt lov, har ni något planerat inför lovet? Eller har ni redan haft lov?

Kram på er, finisar 

Snubbar suger (hets?)

Ja alltså får man säga så? Snubbar suger? Eller blir det för jobbigt för dom? Att få höra om hur vidriga vissa killar är? :/

Jag gissar på att ni inte har missat detta instagram-kontot, men recommend recommend säger jag bara. Älskar att läsa hur tjejerna bara står upp för sig själva och kommer med riktiga comeback svar! 

Samtidigt blir jag riktigt äcklad av hur killar beter sig, hur vissa skriver till tjejer och tror att det är okej? Jag förstår inte, vad gick snett i deras huvuden? :/ 

Det "roliga" är att jag kände igen en kille för man såg hans profilbild, så screenade konversationen (som förövrigt va: usch, från hans sida) och skickade till honom på snap, så blir kul att se vad han svarar haha. 

Nej men hörni tjejer, stå upp för er själva, det är aldrig ok av killar att skriva såntdär, och gå in på instagram direkt och följ "snubbarsuger" för det gör dom ;)

(bli inte kränkta eller offended, man måste inte ta åt sig av det man inte har gjort)

 

KRAM! 

Jag älskar sovmorgon

 

Sovmorgon till klockan 11:30, slutar klockan 14:00, hemma klockan 16:00.

Plan för idag: kolla serie, vara med Ida, mys! 

 

Lace body

Är kär i denna bodyn, hittar den inte på hemsidan men jag köpte den iallafall på bikbok (tror den finns kvar i butik). Kommer inte ihåg hur mycket den kostade men den var inte dyr iallafall!! 

Har inte använt den än utan bara tagit bild med den för vet inte hur jag ska ha på mig den (om ni fattar haha) alltså det är ju inte snyggt med bh men man ser allt (allt!) om man inte har bh och det vill jag inte.. Snygg är den iallafall! 

Glöm inte att fortsätta leva

Det som hände i Stockholm igår är obeskrivligt hemskt, oförglömligt sorgligt och oacceptabelt. 

Jag var inte där, men min släkt var där, vår familjekompis jobbade på Åhlens den dagen. 

Jag kan inte ens föreställa mig sorgen de anhöriga måste känna till de fyra offren som igår miste sina liv, de var helt oskyldiga och ovetandes om vad som skulle hända, den så först fina fredagseftermiddagen blev på en sekund riktigt ful för alla i Sverige. 

Men, man får inte glömma att fortsätta leva, man får inte glömma att man inte kan leva i rädsla, man får inte heller glömma att ta vara på ens nära och kära, för nångång kan man mista dem när man minst anar det. 

Ta hand om er, jag önskar verkligen att detta inte hade hänt i vårt fina land, för vårt land är faktiskt fint. 

Kram på er, jag <3 er 

Jag förstår inte..

.. hur kan en människa vilja skada andra människor?

Hur kan man aktivt välja att köra in i ett köpcentrum, fullt med folk, en fredags eftermiddag. 

Vad gick snett? Vad hände?

 

Jag bor inte i Stockholm. men jag har hela min släkt där, och jag har aldrig varit så rädd att förlora någon i min familj som jag var när nyheterna började poppa upp på min mobilskärm. 

15:00 Aftonbladet "JUST NU: Polisinsats i centrala Stockholm - larm om lastbil som kört in i folkmassa" 

Shit, det måste vara en olycka.. 

15:25 Aftonbladet "Enligt flera källor till Aftonbladet har flera personer dött i centrala Stockholm"

*Ångesten kommer fram* Är min moster där nu, eller har min mormor nyss befunnit sig i stan?

15:44 Aftonbladet "Spendrups: Lastbilen blev kapad vid restaurang i centrala Stockholm" 

Detta är ingen olycka.. Det är någon som vill skada.. Vad är det som händer..?

20:35 Aftonbladet "En gripen för inblandning och fyra döda efter attacken, bekräftar polisen" 

De fyra personerna miste sitt liv, den personen tog deras liv, den personen ville skada. Är det över nu då? Efter Paris, Bryssel, London, Nice och Stockholm? Eller är det bara ett annat ställe som ska förvänta sig ett sånt här dåd? 

 

 

De fyra personerna, de råkade vara på fel plats vid fel tillfälle och pga att han gjorde detta val har fyra familjer förlorat en familjemedlem, någon har förlorat sin vän/partner/kollega, det är så otroligt vidrigt och orättvist. Jag, som alla andra, har alla mina tankar till de som idag har förlorat någon eller bara varit med om något oerhört traumatiskt och ärrande. 

Vid midnatt släcker de Eiffeltornet för att hedra offren, det enda man kan göra nu är att visa extra mycket kärlek till alla.

Hoppas ni är okej, kram på er <3  

Utseendeångest deluxe

Heeerregud, jag brukar må dåligt över mitt utseende men nu är det verkligen dåligt självförtroende/känsla x10. Och alltså det drar ner på en, rejält. 

Och nu kommer sommaren snart och då får jag ångest över min kropp, det är nu de riktiga skönhetsidealen börjar forma ens tankar och synen på sig själv. Alla jämförelser med alla andra. 

Hur kan jag ens själv veta hur jag egentligen vill se ut? Jag tänker ju att jag vill ha platt mage, fin rumpa, fina bröst, vara brun, se bra ut helt enkelt, men hur vet jag att det är det jag verkligen vill och inte nåt som bara har blivit inprintat i min hjärna? 

Förut tex ville jag alltid ha långt hår, jag ville alltid spara ut för "jag vill ha långt hår mamma, vi klipper bara topparna" men när jag väl hade det. Då klippte jag av det direkt, jag trivdes inte alls. Så det är ju inte alls säkert att jag kommer vara nöjd med min kropp bara för jag får den platta magen. 

Skönhetsideal skadar faktiskt, det är farligt, det får dig att tvivla på dig själv, det är det värsta som finns. Ändå följer man det blint. 

13 reasons why

I förrgår gick jag in på netflix och det första jag såg var "13 reasons why" och redan då var jag fast (kan berätta att jag inte ens har sett serien än) beskrivningen av serien, titeln, allt var så himla lockande. 

Den handlar alltså om Clay, som får hemskickat 13 stycken kassettband av sin klasskompis Hannah. Hannah har begått självmord, och i varje kassettband är en anledning till varför hon begick självmord, därav titeln "13 reasons why". Höööör ni? Låter den inte så himla bra, och fin? 

Jag ska börja kolla på denna direkt när jag kommer hem, gör det ni med! 

 

mysdag

Idag är det ju fredag, och jag har ingenting planerat förutom att ha en myskväll med min pappa och lillasyster <3 

Vad ska ni göra idag?

Jag slutar ju även tidigt idag (11:30) vilket är så skönt är hemma ca 15:00 och då ska jag bara kolla serier för har verkligen pluggat varje dag denna veckan, så nu tycker jag att jag förtjänar lite ledigt! Och det gör ni oxå, kramis på er