asplundjohanna!

Jag är en prestationsprinsessa

Ja, jag är en jävla prestationsprinsessa. Jag har krav på mig själv, för höga krav, det spelar ingen roll vad jag ska göra, det måste bli så jävla bra annars duger jag inte

På jobbet måste jag vara bäst, i skolan måste jag vara bäst, folk ska tycka jag är duktig, folk ska bli stolta över mig, jag ska prestera bäst

Jag ska prestera i allt jag gör, ingenting får vara dåligt, ingenting får bli fult. 

 

Jag har otroligt mycket prestationsångest och jag tror inte jag är ensam, jag är en såkallad prestationsprinsessa. För jag vill ju att folk ska tänka "shit vilken duktig tjej, hon kan ju". 

Jag har jobbat på tre stycken ställen, jag har på alla tre arbetsplatser fått mycket beröm och bekräftelse på att de tycker att jag är duktig och att jag presterar bra. 

Jag har fått höra på mina utvecklingssamtal att jag är duktig och att de tycker att jag är ambitiös i det jag gör. 

Jag har fått höra hemma att jag är duktig på att baka, måla, vara kreativ, argumentera och prata, laga mat, simma, jag har fått höra att jag är duktig. 

Jag har fått höra på simningen att det ser så lätt ut när jag simmar, att jag kan tekniken på ett väldigt bra sätt jämfört med de andra. 

 

Men, det räcker inte där. Det finns alltid ett men, det finns alltid nåt som gör att det inte är perfekt. Jag är duktig i skolan men om jag skulle göra mer av det skulle jag bli ännu bättre. Jag är duktig på jobbet men tänk på detta. 

 

Det är där mitt problem mitt är, jag vill prestera mer, jag vill inte höra men bakom en komplimang om mina prestationer, för det är då tankarna kommer om hur oduglig jag är och att jag inte räcker till om jag inte är perfekt. 

 

När jag känner att jag inte duger, då slutar jag, då ger jag upp. Jag är en väldigt envis person, jag tycker själv att jag aldrig har fel, så när jag ger upp på nånting är det för att jag har för mycket prestationsångest för att orka fortsätta. 

Jag gillade simning, jag var duktig på det, sen började jag jämföra mig och jag började sätta högre och högre krav på mig själv och då började jag strunta i träningar för jag kände att om jag inte är tillräckligt duktig då vill jag inte mer. 

Jag får höra om att jag är duktig i skolan men om jag vill nå högre betyg måste jag göra det och det och det, då struntar jag i det, jag vet inte varför, och efteråt känner jag mig sämst. Då tänker jag på hur lärarna och mina föräldrar hade varit mer nöjda om jag kämpat mer, men det är inte det som är felet utan det är mina krav jag sätter på mig själv. 

"Det är dags att ta av prinsesskronan" - det är dags att få bort denna prestationsångesten och alla dessa krav vi har på oss själva. 

 

Ibland vill man för mycket, lyckas med för mycket, kunna för mycket - man klarar inte det, man måste förstå när man nått en gräns, man gör det inte för sig själv utan man gör det för andra. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas